Om Jokkmokkskniv

Mitt namn är Patrik Nilsson och jag är uppvuxen i Vuollerim, ungefär 4 mil söder om Jokkmokk. Nu bor jag med min fru Linda och mina barn i en villa i Jokkmokk. Strax bakom villan ligger verkstaden och det är där magin händer.

Intresset började för ungefär 20 år sedan och handlade till en början om ett intresse för material. Jag kunde gå omkring på Jokkmokks marknad, titta, klämma och känna på materialen.

En av de som tillverkade knivar och sålde på marknaden bodde i lägenhet under min. Jag frågade om han kunde hjälpa mig om jag köpte material och blad. Han limmade ihop det och sa att ”nu får du göra resten”. Jag lånade min dåvarande svärfars slipmaskin och lyckades få till det så pass att jag tyckte den blev bra.

Alla runt omkring mig tyckte ”wow, vad fin den är” vilket gjorde att jag blev stolt och glad, vilket var början till ett nyvunnet intresse.

I träslöjden i skolan var jag ”totalt ointresserad” av allt vad slöjd hette och kunde knappt göra en smörkniv. Jag var inte särskilt konstnärligt lagd och har heller aldrig gillat ”pillgörat”. Men det handlar mycket om att gå ner i varv. Allt rinner av när man sitter där.

För ett tag sedan, när jag stod och sålde på marknaden, kom min gamla slöjdlärare fram till bordet. Han såg sig om kring en stund och sen sa han ”Men herregud Nilsson, vem kunde tro att du kunde göra så här fina knivar”. Han blev nog rätt så chockad.

Jag ofta får nya idéer under tiden jag jobbar med en kniv. Då gör man paus och testar den idén istället. På kvällen ligger jag ofta och funderar på hur man ska lösa något problem som uppkommit under dagen. 

Det finns jättemånga duktiga knivmakare och därför vill jag gå min egen väg och hitta en egen stil. Det ska vara något som bara jag gör. Det är väldigt viktigt att det är roligt samtidigt, annars blir det inte bra.

Jag kommer aldrig att massproducera, det ska vara exklusivt och unikt. Högst ett par knivar av varje, med en serie av vissa unika knivmodeller som efterfrågas mest.

Alla knivar som lämnar verkstaden ska ha en genuin känsla av den lappländska idyllen och naturen.

Ett visdomsord är att alla människor har någon dold talang i sig, det gäller bara att hitta den.

Kniviga hälsningar

Patrik